Hämta bevis via det tekniska systemet
Här kan du läsa mer om hur bevishämtningen i det tekniska systemet för gränsöverskridande bevisutbyte går till och vad det innebär för dig som beviskonsumerande behörig myndighet. Sidan kommer uppdateras löpande under våren 2024 med mer information om hur du som behörig myndighet kan ansluta dig.
Behöriga myndigheter som har förfaranden i behov av bevishämtning kallas beviskonsumenter. De behöver anpassa sina förfaranden och ansluta dem till det tekniska systemet. Tjänsten som beviskonsumenter ansluter sig till kallas Uppslag och bevishämtning.
Uppslag och bevishämtning hanterar kommunikationen med EU:s gemensamma tjänster och med andra medlemsländer inom det tekniska systemet för att hämta bevis. Uppslag och bevishämtning och dess API Intermediation-EU byggs av Digg.
Hur går bevishämtningen till?
För en mer övergripande beskrivning av hela flödet, se sidan Anslutning till det tekniska systemet för bevisutbyte.
I ett svenskt förfarande som är anslutet till det tekniska systemet har användaren möjlighet att hämta bevis via det tekniska systemet. Förfarandet behöver ställa frågor till användaren för att veta var beviset ska hämtas. Information om vilka frågor som ska ställas och annan information om beviset, exempelvis vilka format som finns tillgängliga, får förfarandet från EU:s gemensamma tjänster. Via Uppslag och bevishämtning görs relevanta slagningar i de gemensamma tjänsterna så att förfarandet kan presentera rätt frågor till användaren. När användaren svarat på frågorna och gjort de val som behövs, kan beviset lokaliseras i det bevisproducerande landet. Användaren behöver uttryckligen ange att hen vill låta hämta beviset och behöver identifiera sig i förfarandet med en eIDAS-godkänd e-legitimation. Förfarandet kan nu skapa en bevisförfrågan som innehåller uppgifter om användarens identitet och information om vilket bevis som ska hämtas.
Bevisförfrågan skickas från förfarandet till Uppslag och bevishämtning som skickar den vidare till det andra landet via den svenska OOTS-noden och det andra landets OOTS-nod.
Det andra landet returnerar en länk till sin förhandsgranskningstjänst. Uppslag och bevishämtning skickar länken till förfarandet som presenterar den för användaren. Användaren kan då via länken gå in i det andra landets förhandsgranskningstjänst. Här behöver användaren identifiera sig igen eftersom det behöver säkerställas att det är samma person. I förhandsgranskningstjänsten kan användaren se sitt bevis och kontrollera att det är korrekt, och därefter välja att dela det med det svenska förfarandet.
Om användaren väljer att dela beviset med det svenska förfarandet så skickas beviset till tjänsten Uppslag och bevishämtning. Användaren styrs tillbaka till det svenska förfarandet och därefter kan förfarandet efterfråga beviset från Uppslag och bevishämtning. Beviset finns nu i förfarandet och användaren ser det som en bifogad fil.
Tjänsten Uppslag och bevishämtning tillhandahåller funktionalitet för att göra bevisförfrågningar och hämta gränsöverskridande bevis åt svenska behöriga myndigheter från andra EU-länder.
Via Uppslag och bevishämtning och dess API Intermediation-EU kan förfarandet lokalisera beviset genom att slå upp det i EU:s gemensamma tjänster, och sedan skicka bevisförfrågan till det andra landet med den information som krävs.
Ett bevis per hämtning
Uppslag och bevishämtning kan bara hämta ett bevis i taget. Om flera bevis ska hämtas i samma förfarande sker flera separata hämtningar, trots att bevisen kommer från samma bevisproducent. Om användaren vill använda samma bevis i ett annat förfarande vid ett annat tillfälle behöver hen göra en ny begäran via det andra förfarandet.
EU-kommissionen tillhandahåller gemensamma tjänster (Common services), som omfattar en bevismetadatakatalog (Evidence broker), en bevistjänstekatalog (Data service directory) och ett semantiskt register (Semantic repository).
I bevismetadatakatalogen finns information om vilka bevis som finns tillgängliga för utbyte och hur respektive bevis uppfyller beviskraven. Dessa håller på att kartläggas inom EU. I bevistjänstekatalogen finns information om var beviset finns, det vill säga vilken behörig myndighet som ska ta emot bevisförfrågan.
Bevisproducenter behöver lägga upp information om sig själva och metadata om beviset, inklusive vilken tillitsnivå på eIDAS-identifiering som krävs för hämtning. Beviskonsumenter behöver inte lägga in information om sina beviskrav i EU:s gemensamma tjänster, men har möjlighet att göra det. Inmatningen sker i ett verktyg som EU-kommissionen har tagit fram, och kommer att ske tillsammans med Digg när det är dags att ansluta till det tekniska systemet.
I EU:s gemensamma tjänster finns även ett semantiskt register (Semantic repository) som är under uppbyggnad.
I vilka format kan bevis hämtas?
Bevis som ska utbytas via det tekniska systemet kan vara i ostrukturerat (visuellt) format, såsom PDF-dokument och bilder, eller i strukturerat (maskinläsbart) format. Som konsument kommer du alltid att ta emot bevis i visuellt format, antingen enbart det visuella formatet eller som komplement till bevis i strukturerat format. Undantaget är de gånger då bevis i strukturerat format följer EU-gemensam standard, då det i dessa fall räcker för producenterna att att skicka det strukturerade formatet. Standarderna för strukturerade bevis bygger vidare på existerande sektorsspecifika informationsutbyten inom EU.
Bilder
- image/jpeg
- image/png
- image/svg+xml
Strukturerat data
- application/json
- application/xml
Ostrukturerat data
- application/pdf
Ditt svar hjälper oss att förbättra sidan
Senast uppdaterad: