6. Tillämpningsområde - vad omfattas?

Lagen om tillgänglighet till digital offentlig service (DOS-lagen) gäller för digital service, vilket betyder tjänster och information som tillhandahålls genom webbplatser och mobila applikationer.

En aktör som omfattas av DOS-lagen ansvarar för att:

  • digital service som tillhandahålls genom en teknisk lösning som står under aktörens kontroll är tillgänglig
  • digital service som aktören tillhandahåller genom en teknisk lösning som står under tredje parts kontroll, till exempel sociala medier, ska vara tillgänglig så långt det är möjligt.

Tjänster och information på webbplatser och i mobila applikationer

DOS-lagen ställer krav på tillgänglighet till digital service. Digital service är tjänster eller information som tillhandahålls genom någon av de tekniska lösningar som nämns i Diggs föreskrifter. De tekniska lösningarna är webbplatser och mobila applikationer. Tjänster och information är allt det innehåll som tillhandahålls genom någon av de tekniska lösningarna.[1]

Webbplats

En webbplats är en eller ett antal webbsidor som hålls samman på något sätt, till exempel genom att ha samma domännamn, ett gemensamt utseende eller något systematiskt sätt att navigera mellan sidorna.

En webbsida är en resurs som inte är inbäddad och som hämtats från en enda URI (Uniform Resource Identifier) med hjälp av HTTP (Hypertext Transfer Protocol), och varje annan resurs som används i återgivningen eller är tänkt att återges tillsammans med den huvudsakliga resursen i ett användarprogram, till exempel en webbläsare. En webbsida består alltså av en huvudsaklig resurs, men kan också omfatta andra resurser (såsom HTML-dokument, CSS-stilmallar eller bilder).

Intranät

Ett intranät är ett skyddat nätverk inom en organisation. DOS-lagen gäller för intranät, men bara sådana som är utformade som interna informationsbaserade webbplatser som riktar sig till anställda hos en aktör som omfattas av lagen.[2] Ett vanligt exempel är en myndighets interna webbplats, där personal kan ta del av nyheter om verksamheten, styrande dokument, rutiner, information om organisation, kontaktuppgifter eller kalender med interna aktiviteter. Även andra interna informationsbaserade webbplatser kan omfattas av DOS-lagen. Om en webbplats är utformad för och används av ett begränsat antal personer på arbetsplatsen räknas den däremot normalt inte som ett sådant intranät.[3]

Interna ärendehanteringssystem, personaladministrativa system och andra interna webbaserade system räknas inte som intranät som träffas av DOS-lagen. Men det är ändå viktigt att sådana system görs tillgängliga, så att personer med funktionsnedsättning kan använda dem på samma villkor som andra på arbetsplatsen. Det finns regler om detta i diskrimineringslagen och arbetsmiljölagen. När ett system köps in genom offentlig upphandling behöver man också ta hänsyn till att personer med funktionsnedsättning ska kunna använda systemet.

Extranät

Med extranät avses ett skyddat nätverk som offentliggörs för externa parter, till exempel kunder.[4] Om en aktör som omfattas av DOS-lagen tillhandahåller en webbplats som är ett extranät, så gäller kraven i lagen för webbplatsen.

Mobil applikation

En mobil applikation är en programvara som utformas och utvecklas för användning av allmänheten i mobila enheter, till exempel smarttelefoner och surfplattor. I detta ingår inte den programvara som styr dessa enheter (mobila operativsystem) eller själva datorutrustningen.

Mobila applikationer som är utvecklade för slutna användargrupper

Kraven i DOS-lagen gäller inte för innehåll i mobila applikationer som är utvecklade för slutna användargrupper.[5] Vad som kan tala för att en mobil applikation ska ses som utvecklad för en sluten användargrupp är bland annat:

  • om ett litet antal personer har faktisk eller möjlig åtkomst till den mobila applikationen
  • om det krävs särskild behörighet för att använda den mobila applikationen
  • om åtkomsten till den mobila applikationen är personbestämd.

Om en stor del av allmänheten kan få åtkomst till den mobila applikationen talar det för att den inte är utvecklad för en sluten användargrupp. Det gäller även om den mobila applikationen bara används av ett mindre antal personer åt gången, om antalet personer som använder den över tid är stort.

Aktörens kontroll

Kraven på tillgänglighet gäller för all digital service som tillhandahålls av en aktör som omfattas av lagen. I de flesta fall gäller kraven fullt ut. Men i vissa fall gäller kraven bara så långt som en teknisk lösning tillåter. Det avgörande är aktörens kontroll över den tekniska lösning som används för att tillhandahålla servicen.

Teknisk lösning som kontrolleras av aktören

För digital service som tillhandahålls genom en teknisk lösning som står under aktörens kontroll gäller tillgänglighetskraven fullt ut. En teknisk lösning kan stå under aktörens kontroll även om den ägs eller har utvecklats av en tredje part.

När en aktör som omfattas av lagen köper in en tjänst, till exempel en e-tjänst, kan aktören kontrollera tjänstens utformning genom sin kravställning. Samma sak gäller om aktören beställer ett utvecklingsarbete för en viss teknisk lösning. Det går alltså inte att kringgå kraven på tillgänglighet genom att välja tredjepartslösningar för att tillhandahålla digital offentlig service.[6]

Teknisk lösning som kontrolleras av tredje part

Digital service som tillhandahålls genom en teknisk lösning som står under tredje parts kontroll ska följa tillgänglighetskraven så långt det är möjligt. Det innebär att tillgänglighetskraven ska följas i den utsträckning som den aktuella tekniska lösningen tillåter. Då gäller bland annat att:

  • bilder ska ha textalternativ (i den mån det går)
  • filmer ska ha textning och syntolkning (i den mån det går).

Att sakna kontroll innebär att aktören inte har någon möjlighet att styra eller kravställa plattformen och inte heller på något sätt finansierar den.

Exempel på tekniska lösningar som står under tredje parts kontroll:

  • sociala medier, som Facebook, Instagram, Linkedin eller Youtube
  • gratistjänster för platsannonser och liknande.

Kontroll över inbäddat innehåll

Om en aktör som omfattas av lagen väljer att publicera inbäddat innehåll på en webbplats eller i en mobil applikation som aktören kontrollerar, behöver innehållet uppfylla tillgänglighetskraven. Det kan till exempel vara fråga om en inbäddad bild eller video. Det inbäddade innehållet behöver uppfylla kraven fullt ut, även om det är skapat av en tredje part eller hämtas från en teknisk lösning som kontrolleras av en tredje part.

Hjälpte denna information dig?

Ditt svar hjälper oss att förbättra sidan

Senast uppdaterad:

Digg - Myndigheten för digital förvaltning