När exklusiva rättigheter kan ges

Exklusiva rättigheter får endast ges för att tillhandahålla en tjänst av allmänt intresse

I öppna datalagens tredje kapitel regleras förutsättningarna för att ge exklusiva rättigheter för någon att vidareutnyttja data. I princip är det förbjudet att ge sådana rättigheter till någon, eftersom utgångspunkten i regleringarna om tillgängliggörande av data för vidareutnyttjande är att alla ska ha samma rätt att vidareutnyttja data (prop. 2021/22:225 s. 45 och prop. 2023/24:73 s. 25). Den här vägledningen behandlar exklusiva rättigheter för vidareutnyttjande av data. Läs vad som gäller för vidareutnyttjande av skyddade data i vägledning om skyddade data.

Ett avtal som skulle kunna anses innehålla en exklusiv rätt att vidareutnyttja data är exempelvis att avtalsparten är den enda som har rätt att få ta del av data i vissa format från offentliga aktörer.

Att ha ett avtal i allmänhet med någon som vidareutnyttjar data innebär dock inte att det utgör en exklusiv rätt att vidareutnyttja data som är förbjuden, så länge det inte begränsar någon annans rätt att ta del av samma data (prop. 2021/22:225 s. 46).

Endast när det är nödvändigt för att en tjänst av allmänt intresse ska kunna tillhandahållas får en offentlig aktör ge någon en exklusiv rätt att vidareutnyttja data, enligt 3 kap. 1 § öppna datalagen. Undantaget kan till exempel tillämpas om ingen kommersiell utgivare skulle offentliggöra vissa data utan en exklusiv rätt att göra det, under förutsättning att det är en tjänst av allmänt intresse att offentliggöra informationen. Med tjänst av allmänt intresse menas en tjänst som tillgodoser ett behov i det allmännas intresse och som inte endast riktar sig till en begränsad krets individer. Behovet som tillgodoses ska inte vara av industriell eller kommersiell karaktär, se 1 kap. 18 § LOU.

Om en offentlig aktör, ett offentligt styrt organ eller ett offentligt företag ingår ett avtal med en person eller organisation om exklusiv rätt att vidareutnyttja data så ska villkoren i det avtalet offentliggöras digitalt för allmänheten minst två månader innan de träder i kraft, enligt 3 kap. 1 § andra stycket öppna datalagen, och avtalet ska omprövas vart tredje år.

Andra avtal som begränsar vidareutnyttjande

Det finns situationer där en offentlig aktör, ett offentligt styrt organ eller ett offentligt företag ingår avtal med en vidareutnyttjare, som i och för sig inte innehåller en exklusiv rätt, men som ändå begränsar möjligheten för andra än avtalsparterna att vidareutnyttja data. Sådana avtal regleras av 3 kap. 3 § öppna datalagen. Det kan röra sig om avtal där avtalsvillkoren sammantaget innebär en sämre möjlighet för andra vidareutnyttjare att få tillgång till data, genom praktiska eller rättsliga arrangemang (prop. 2021/22:225 s. 47). Vad sådana arrangemang kan vara i praktiken detaljeras inte i öppna data-direktivet, öppna datalagen eller propositionen. Utgångspunkten är dock att det ska röra sig om ett faktiskt avtal som har ingåtts mellan offentlig sektor och en vidareutnyttjare. För att avgöra om ett avtal är otillåtet behöver en helhetsbedömning göras, där det som bör vara ledande är om avtalets innehåll på något sätt försämrar möjligheten för andra vidareutnyttjare att vidareutnyttja samma data, antingen uttryckligen eller indirekt.

Även avtal som avses i 3 kap. 3 § öppna datalagen ska göras tillgängliga digitalt senast två månader innan avtalet träder i kraft, och ska omprövas vart tredje år, enligt 3 kap. 3 § andra stycket öppna datalagen.

Särskilda regler för bibliotek, museer eller arkiv

Bestämmelserna om exklusiva avtal i 3 kap. 1 och 2 §§ öppna datalagen gäller inte för bibliotek, museer eller arkiv när de ger någon en exklusiv rätt att vidareutnyttja data för att digitalisera en kulturresurs. Sådana avtalsvillkor ska dock publiceras digitalt, och om avtals giltighetstid överstiger tio år så ska avtalet omprövas under det elfte året, och därefter vart sjunde år, enligt 3 kap. 4 § öppna datalagen.

Om ett bibliotek, ett museum eller ett arkiv har gett en sådan exklusiv rättighet till någon måste aktören se till att få en kostnadsfri kopia av de digitaliserade kulturresurserna från den som har fått den exklusiva rättigheten. Den kopian ska sedan hållas tillgänglig så att även andra kan vidareutnyttja den, enligt 3 kap. 4 § andra stycket öppna datalagen.