Öppna datalagens förhållande till andra lagar

Begränsningar i rätten att få tillgång till data

Öppna datalagen ger inte en rätt att få tillgång till data från offentliga aktörer. Den påverkar inte heller bestämmelser i andra lagar och förordningar som begränsar rätten att få tillgång till data. Vad öppna datalagen i stället reglerar är hur data ska göras tillgängliga för vidareutnyttjande, med hänsyn till villkor, format och avgifter.

Exempel på bestämmelser som kan begränsa rätten att få till tillgång till data finns i offentlighets- och sekretesslagen och EU:s dataskyddsförordning. Dessa regleringar har alltså företräde framför öppna datalagen.

• Uppgifter som omfattas av sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen får i de flesta fall inte göras tillgängliga för vidareutnyttjande, eftersom det vore i strid med förbudet mot att röja uppgifter som omfattas av sekretess.
  
• Bestämmelser om skydd av personuppgifter kan i vissa fall begränsa rätten till tillgång, exempelvis genom att ställa upp hinder mot att sådana uppgifter tillgängliggörs digitalt.

Trots de begränsningar i rätten att få tillgång till data som nämns ovan, kan vissa data som innehåller uppgifter som omfattas av sekretess eller data som innehåller personuppgifter tillgängliggöras som skyddade data.

Vissa lagar har mer långtgående krav på att göra data tillgängliga

Om det i någon annan lag eller förordning finns mer långtgående krav i fråga om tillgängliggörande av data än i öppna datalagen, ska de kraven tillämpas. Krav på tillgängliggörande som följer av annan lagstiftning har alltså företräde framför öppna datalagen (prop. 2021/22:225 s. 23). Exempel på sådana bestämmelser är lagen om geografisk miljöinformation (”Inspire”-lagen) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/40/EU av den 7 juli 2010 om ett ramverk för införande av intelligenta transportsystem på vägtransportområdet och för gränssnitt mot andra transportslag.