Vägledning om öppna datalagen
Lagen om den offentliga sektorns tillgängliggörande av data, den så kallade öppna datalagen, reglerar hur offentliga aktörer ska ge tillgång till data. Här hittar du information om vilka som omfattas av kraven i lagen och vilka kraven är.
- Vilka som omfattas av lagen
- När lagen ska tillämpas
- Öppna datalagens förhållande till andra lagar
- Krav vid tillgängliggörande av data för vidareutnyttjande
- När exklusiva rättigheter kan ges
- När avgifter får tas ut
- Kommuner och regioners skyldighet att informera om avgiftsuttag
- Begäran om tillgängliggörande av data för vidareutnyttjande
- Skyldighet att lämna metadata till Sveriges dataportal
En lag för att främja datadelning
Syftet med öppna datalagen är att främja att offentliga aktörer ser till att deras data kan vidareutnyttjas, dvs. användas, av andra. Lagen ska särskilt främja att data tillgängliggörs i form av öppna data. Med öppna data menas data som tillgängliggörs avgiftsfritt och i öppna format och som får utnyttjas, vidareutnyttjas och delas fritt av vem som helst för valfritt ändamål. Men lagen gäller även för tillgängliggörande av andra data, vars användning kan vara förenad med villkor. En förutsättning för att data ska kunna tillgängliggöras för vidareutnyttjande är att krav på informationssäkerhet och skydd av personuppgifter kan upprätthållas och det inte innebär risker för Sveriges säkerhet.
Lagen implementerar EU:s direktiv 2019/1024 av den 20 juni 2019 om öppna data och vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn. Lagen trädde i kraft den 1 augusti 2022 och ersatte PSI-lagen som numera är upphävd.
I vägledningen om öppna datalagen hittar du fördjupad information om lagens olika krav för alla typer av data som tillgängliggörs för vidareutnyttjande enligt lagen. För vissa kategorier av data, så kallade skyddade data, gäller dessutom reglerna i kapitel II i EU:s dataförvaltningsförordning. Läs mer i vår vägledning om skyddade data.
Ditt svar hjälper oss att förbättra sidan
Senast uppdaterad: