En gemensam infrastruktur för identitet och behörighet

I Sverige finns 290 kommuner, 20 regioner och cirka 360 myndigheter. Inom välfärden finns också ideella och privata aktörer, till exempel vårdgivare, apotek, friskolor och skolstiftelser.

När medarbetare i alla dessa organisationer ska använda digitala tjänster är de beroende av lösningar för både elektronisk identifiering och behörighetsstyrning. Det vill säga

• vem som får tillgång till ett system
• vad hen får göra i systemet när hen väl är inloggad.

Offentliga aktörer behöver ge sina medarbetare tillgång till IT-system som tillhör andra organisationer, till exempel när en läkare arbetar på uppdrag i en annan region eller när en specialpedagog från en friskola behöver logga in i kommunens skolplattform.

I dag saknar vi en gemensam lösning för att hantera detta. Varje organisation måste lösa både e-legitimering och behörighetsstyrning själv, ofta system för system. Konsekvenserna blir

• dubbla användarkonton och manuella rutiner
• höga kostnader för integration och support
• förseningar i arbetsprocesser, särskilt när personal rör sig mellan olika huvudmän.
  

Lokala eller sektorsspecifika lösningar, som SAMBI inom vård och Skolfederation inom skolan, löser delar av problemet, men inte helheten.

Lösning på problemet

När personal behöver tillgång till system hos andra organisationer, till exempel en apotekare som ska se en patients e-recept, eller en skolpsykolog som arbetar i flera kommuner, måste både identitet och behörighet fungera sömlöst.

Ett sätt att lösa detta är att skapa en federation, det vill säga en gemensam infrastruktur där olika aktörer kan lita på varandras inloggningar. Det innebär att en användare kan logga in hos sin egen organisation och ändå få åtkomst till andra organisationers system, utan att behöva separata konton överallt.

En identitetsfederation delar information om vem användaren är. En identitets- och behörighetsfederation går längre och delar också vad användaren har rätt att göra. Det gör det möjligt att automatiskt styra åtkomst till känslig information utan manuella rutiner eller dubbla behörighetssystem. Resultatet är mindre administration, ökad säkerhet och en bättre användarupplevelse.

Hur fungerar det?

I infrastrukturen finns en funktion som efter inloggning utfärdar intyg. Det är ett elektroniskt intyg som bekräftar att användaren är känd och accepterad. Intyget skickas sedan via infrastrukturen till tjänsten som användaren vill logga in på.

Inga personuppgifter lagras av tredje part eller skickas över internet. Allt som skickas är informationen att användaren är betrodd och vilken typ av användare det rör sig om.

Nu skapar vi en gemensam digital infrastruktur

Genom att digitalisera Sverige ska Digg skapa ett hållbart välfärdssamhälle som möter människors behov. För att Sverige ska fungera digitalt behöver system från olika organisationer kunna samverka, även när de är byggda för olika syften, av olika leverantörer och med olika behov i åtanke.
Diggs nya infrastruktur för identitet och behörighet gör detta möjligt. Den skapar gemensamma regler, ramverk och funktioner som binder ihop befintliga lösningar så att informationsflöden och åtkomst fungerar över hela välfärden.

Den nya infrastrukturen ska förenkla identitets- och behörighetshanteringen för aktörer inom offentlig sektor genom att vara

• skalbar – fungera för både stora och mindre aktörer
• effektiv – genom att underlätta samarbete
• verksamhetsövergripande – fungera över gränserna mellan myndigheter, regioner, kommuner och privata aktörer.

Vad behöver vi göra?

• Ta fram tillitskrav.
• Ta fram tekniska krav.
• Harmonisera befintliga och specifika lösningar.

I arbetet ska vi ta till vara på redan gjorda investeringar och kunskap som myndigheter, regioner och kommuner har byggt upp.

Tidplan för infrastruktur för identitet och behörighet

Varför en ny infrastruktur

En gemensam infrastruktur för identitet och behörighet ökar takten för samhällets digitalisering. En gemensam infrastruktur säkerställer också att endast behöriga användare och system får åtkomst till känslig information.

Dessutom ska vi enligt förordningen om det europeiska hälsodataområdet (EHDS-förordningen) underlätta för både enskilda och för vården att ta del av e-hälsodata inom EU.

Det finns i dag alltså både behov och krav på att utbyta information med varandra.