Digitalisering kan inte ske utan inkludering

Uppåt en miljon svenskar saknar, eller kan inte använda, en godkänd e-legitimation samtidigt som fler än 6 000 privata och statliga aktörer kräver digital legitimation för att få tillgång till deras tjänster. I en ny rapport redovisar Digg nu viktiga lärdomar från utvecklingen av den digitala infrastrukturen för covidbevisen – och ger rekommendationer för fortsatt arbete för att minska utanförskapet.

Mats Snäll, senior rådgivare på Digg.

I februari 2021, mitt under den pågående pandemin, fick Digg i uppdrag av regeringen att leda utvecklingen av infrastrukturen för digitala covidbevis. Utvecklingen gjordes på en mycket kort tid och redan den 1 juli introducerades det efterlängtade digitala covidbeviset. Tack vare covidbeviset blev det möjligt att resa fritt i Europa samtidigt som samhället kunde fungera mer normalt. Indirekt har det bidragit till ökat välmående hos människor och en bättre ekonomi. Den första dagen utfärdades 500 000 covidbevis.

Synliggjordes den digitala klyftan mellan de som hade e-legitimation och de som stod utan.

I november 2021 gav regeringen Digg ytterligare ett uppdrag; att ta fram en verifieringslösning för covidbevisen. På endast 13 dagar utvecklade Digg en app som kunde läsa av QR-koden på beviset, vilket öppnade upp för till exempel bio- och restaurangbesök trots smittorisken.

– Samtidigt som införandet av covidbevisen möjliggjorde att människor kunde börja leva någorlunda normalt igen, synliggjordes den digitala klyftan mellan de som hade e-legitimation och de som stod utan, säger Mats Snäll, senior rådgivare på Digg, som lett uppdraget.

E-legitimation är avgörande

Med e-legitimation kunde medborgarna få sitt digitala covidbevis på några sekunder, medan de utan digital legitimation kunde få vänta flera veckor på sitt pappersbevis. Utan e-legitimation var det till och med svårt att boka tid för vaccinering.

– Vårt samhälle går mot att vara helt digitalt. Digitala tjänster är snabbare, billigare och ofta bättre än manuella alternativ – men utan e-legitimation hamnar du utanför systemet, fortsätter Mats Snäll.

Att vara digitalt exkluderad innebär svårigheter att dra nytta av flertalet samhällstjänster.

– Ålder eller funktionsnedsättning anges ofta som orsaker, men det inte är åldern i sig som utgör ett hinder. Snarare är det bristen på tillgänglighet till tjänsterna och hjälpen och stödet att använda dem som står i vägen, menar Mats Snäll.

Det digitala utanförskapet måste lösas

I mars 2022 fick Digg i tilläggsuppdrag att ta fram lösningar för att motverka det digitala utanförskapet.

– Nästan en miljon personer i Sverige saknar e-legitimation och kan befinna sig i ett digitalt utanförskap. Vi måste säkerställa att alla ska kunna använda samhällets digitala service och det är vi dåliga på. Inom EU är Sverige nästan sämst i klassen på att erbjuda digital hjälp och stöd inom den offentliga sektorn, säger Mats Snäll.

Digg lägger i sin nyligen publicerade rapport fram förslag på åtgärder, som om de genomförs skulle innebära att alla som vill kan bli digitala på relativt kort tid. Rapporten framhåller att regeringen bör tydliggöra att målet ”ingen ska lämnas utanför” också gäller det digitala samhället. Utgångspunkten bör vara en nollvision, där man inte accepterar att någon hamnar i utanförskap.

Det behövs fler individanpassade tjänster, som tar hänsyn till användarens förutsättningar.

– I dag fokuseras det mer på att ersätta manuella tjänster med digitala än att göra de digitala tjänsterna tillgängliga för alla. Det behövs fler individanpassade tjänster, som tar hänsyn till användarens förutsättningar. Skulle man redan från början utveckla tjänsterna utifrån de behov som finns, så skulle många fler kunna använda dem, säger Mats Snäll.

En annan morot för att tillgängliggöra digitala tjänster är de kostnadsbesparingar som de kan medföra. Studier visar nämligen att ett digitalt utanförskap medför stora kostnader för samhället. Som exempel kan nämnas att ett digitalt covidbevis kostade samhället 3–4 kronor, medan ett manuellt bevis kostade ungefär 40 gånger mer.

Saknas nationell samordning

Det finns i dag ingen myndighet som har ansvar för att koordinera och samordna insatser för digital inkludering. Mycket arbete görs på lokal och regional nivå, men bristen på samordning är tydlig. För att arbetet med inkludering ska kunna genomföras krävs samordning på en nationell nivå. Utöver det behövs underlag och statistik för att kunna följa upp hur mycket digitalt utanförskap kostar samhället och vilka konsekvenser det får.

– Den stora erfarenheten vi har tagit med oss i det här arbetet är att vi inte kan digitalisera utan att inkludera. Det går inte att utveckla någonting digitalt utan att säkerställa att alla kan använda det, avslutar Mats Snäll.

Lär dig mer

Rapport: Covidbevis – en biljett till samhället

Hjälpte denna information dig?

Ditt svar hjälper oss att förbättra sidan

Publicerad: