Gränsöverskridande bevisutbyte

Vad är det tekniska systemet?

Enligt SDG-förordningen ska kommissionen i samarbete med medlemsstaterna inrätta ett tekniskt system för automatiskt utbyte av vissa bevis mellan behöriga myndigheter i olika medlemsstater (artikel 14.1). Behöriga myndigheter ska erbjuda användare att hämta bevis i förfaranden som omfattas av

• bilaga II i SDG-förordningen
• tjänstedirektivet (2006/123/EG)
• yrkeskvalifikationsdirektivet (2005/36/EG) och
• upphandlingsdirektiven (2014/24/EU och 2014/25/EU).

Bestämmelser om det tekniska systemet finns dels i artikel 14 i SDG-förordningen, dels i kommissionens förordning (EU) 2022/1643 av den 5 augusti 2022 om fastställande av tekniska och operativa specifikationer för det tekniska systemet för gränsöverskridande automatiskt utbyte av bevis och tillämpning av engångsprincipen i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1724 Länk till annan webbplats.

Vad är ett bevis?

Bevis är enligt SDG-förordningen ett brett begrepp som avser dokument eller data, inbegripen text eller ljud, bildinspelningar eller audiovisuella inspelningar, oavsett vilket medium som använts, som en behörig myndighet begär för att bevisa fakta eller överensstämmelse med formkrav som avses i artikel 2.2 b i SDG-förordningen (artikel 3.5 i SDG-förordningen)

Ett bevis är alltså information som bevisar något om en fysisk eller juridisk person, exempelvis:

• var en person är bosatt i ett land
• i vilket land ett bolag har sitt säte
• medborgarskap
• att en person har rätt att ta del av sociala förmåner
• att en person har genomgått en gymnasieutbildning och fått ett slutbetyg
• inkomstdeklaration för en person eller ett bolag
• om en person förekommer i brottsregistret

Vilka ska ansluta till det tekniska systemet?

Behöriga myndigheter som behöver inhämta bevis eller som utfärdar bevis som behövs i förfaranden som anges i artikel 14.1 ska ansluta sig till det tekniska systemet (artikel 14 i SDG-förordningen).

Vilka aktörer är skyldiga att lämna ut bevis genom det tekniska systemet?

Behöriga myndigheter som utfärdar bevis som efterfrågas i förfaranden omfattas av bilaga II i SDG-förordningen eller de direktiv som nämns i artikel 14.1, ska göra dessa bevis tillgängliga för behöriga myndigheter i andra medlemsstater genom det tekniska systemet. Skyldigheten omfattar bevis som myndigheten lagligen utfärdar i den egna medlemsstaten i elektroniskt format som möjliggör automatiskt utbyte (artikel 14.2).

Inom EU pågår nu en beviskartläggning som ska klargöra vilka bevis som efterfrågas i de olika förfaranden och som därmed är aktuella att utbyta genom det tekniska systemet.

Beviskartläggning

Vilka aktörer är skyldiga att hämta bevis genom det tekniska systemet?

Behöriga myndigheter som ansvarar för förfaranden som omfattas av bilaga II eller de direktiv som nämns i artikel 14.1 är skyldig att erbjuda användaren att hämta bevis från behöriga myndigheter genom det tekniska systemet (artikel 14.7).

Det är inte obligatoriskt för användare att hämta bevis genom det tekniska systemet, utan det ska alltid vara möjligt att lämna in bevis även på andra sätt till den behöriga myndigheten. Bevis får bara inhämtas genom det tekniska systemet efter uttrycklig, frivillig, specifik, informerad och otvetydig förfrågan från användaren (artikel 14.4 och 14.7). Användaren ska även ges möjlighet att förhandsgranska beviset och godkänna att det överförs (artikel 14.3 f i SDG-förordningen).

Bevis får dock utbytas utan förfrågan från användaren, och utan möjlighet till förhandsgranskning, om det är tillåtet enligt unionsrätt eller nationell rätt (artikel 14.4 och 14.5 i SDG-förordningen).

Bevis som utbyts via andra system

Det tekniska systemet ska inrättas utöver befintliga system och ska inte påverka dessa (skäl 50 i SDG-förordningen). Skyldigheten att utbyta bevis genom det tekniska systemet gäller i regel inte för förfaranden som inrättats på unionsnivå och som möjliggör andra mekanismer för utbyte av bevis (artikel 14.10).

Det innebär att inte alla typer av bevis behöver utbytas i det tekniska systemet. Om det finns ett annat EU-system för att utbyta bevis så kan detta användas. Exempel på sådana system är IMI, EESSI, EUCARIS, ECRIS, ERASMUS m.fl. Undantaget gäller dock endast så länge ingen annan myndighet, utan anslutning till det andra EU-systemet, behöver ha tillgång till just det beviset.

Det pågår ett utredningsarbete om vilka bevis som utbyts via ett alternativt EU-system.

Frågor och svar