Du som behöver tillgängliggöra bevis

På den här sidan kan du läsa mer om vad du och din organisation behöver göra för att tillgängliggöra bevis i det tekniska systemet enligt SDG-förordningen.

Behöver din organisation tillgängliggöra bevis i det tekniska systemet för bevisutbyte?

Organisationer som behöver tillgängliggöra bevis kallas bevisproducenter eller bevislämnande parter i SDG-förordningen och genomförandeförordningen.

Använd nedanstående frågor som grund för din analys.

Har din organisation digitala bevis som behövs i något av de förfaranden som omfattas av artikel 14 i SDG-förordningen, det vill säga har ni bevis som behöver tillgänggöras för förfaranden som omfattas av:

  • Förfaranden enligt bilaga II
  • Direktiv 2005/36/EG om yrkeskvalifikationer (yrkeskvalifikationsdirektivet / YKD)
  • Direktiv 2006/123/EU om tjänster på den inre marknaden (tjänstedirektivet)
  • Direktiv 2014/24/EU om offentlig upphandling
  • Direktiv 2014/25/EU om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster

I så fall behöver din organisation tillgängliggöra dessa bevis via det tekniska systemet för gränsöverskridande bevisutbyte.

Hur ansluter jag min organisation och mina bevis till det tekniska systemet för bevisutbyte?

Åtkomst till det tekniska systemet för bevisutbyte sker genom en anslutnings- och behörighetsprocess som utvecklas av Digg under 2023 och framåt. I processen ingår åtkomst till nödvändiga nationella stödtjänster för bevispublicering samt teknisk anslutning av bevistjänster till Diggs förhandsgranskningstjänst för bevis.

Hur gör jag för att tillgängliggöra bevis via det tekniska systemet?

Tillgängliggörandet av svenska bevis sker genom ett antal olika stödtjänster i den förvaltningsgemensamma digitala infrastrukturen som utvecklas och förvaltas av Digg och andra aktörer inom Ena, Sveriges digitala infrastruktur. De stödtjänster som används för att tillgängliggöra bevis är:

  • Bevismetadatakatalogen, även kallad bevismäklare
  • Bevistjänstekatalogen, även kallad datatjänstkatalog
  • Förhandsgranskningstjänsten

I genomförandeförordningen betecknas detta som bevismäklare (eng. evidence broker) och avser den EU-gemensamma bevismetadatakatalogen som innehåller metadata om varje bevis.

Katalogen används för att få reda på vilken typ av bevis som kan efterfrågas från de olika länderna för att bevisa olika saker, t.ex. medborgarskap, bostadsadress, gymnasiebetyg osv. Om det finns flera olika typer eller versioner av ett bevis som bevisar samma sak så återfinns alla i denna katalog. Samma bevis kan t.ex. finnas i både strukturerad form (t.ex. XML) eller ostrukturerad form (t.ex. PDF). Ett onlineförfarande som agerar som beviskonsument kan använda katalogen för att välja vilken typ och version som önskas i det aktuella förfarandet.

I bevistjänstekatalogen återfinns kopplingen mellan respektive bevis och varifrån det kan hämtas.

I genomförandeförordningen betecknas detta som datatjänstkatalog (eng. data service directory) och avser den EU-gemensamma bevistjänstekatalogen.

Om den som frågar efter bevis behöver samla in ytterligare attribut för att kunna välja rätt bevisproducent så finns även denna metadata i bevistjänstekatalogen. Ett sådant ytterligare attribut kan exempelvis vara att ett land efterfrågar i vilken region en bevisproducent finns.

Katalogen innehåller även metadata om vilken tillitsnivå (eng. Level of Assurance, LoA) enligt eIDAS-förordningen som krävs för den e-legitimation som en användare nyttjar för att förhandsgranska och överföra beviset till ett onlineförfarande i annan medlemsstat.

Lär dig mer

Tillitsnivåer inom eIDAS

Förhandsgranskningstjänsten är en förvaltningsgemensam e-tjänst som ger användaren möjlighet att begära att ett bevis ska hämtas från en bevisproducent. Förhandsgranskningen är central för tilliten till det tekniska systemet för bevisutbyte och för användarens rättigheter att avgöra om beviset ska föras över till onlineförfarandet i det andra landet eller inte.

Eftersom användare först har möjlighet att granska bevis, innan det eventuellt delas vidare över landsgränserna, kallas tjänsten för förhandsgranskningstjänsten. I detta fall innebär det att användaren av en utländsk e-tjänst ska kunna hämta bevis, via den svenska förhandsgranskningsytan, från en behörig myndighet i Sverige.

När beviset hämtats från bevisproducenten presenteras det för användaren i förhandsgranskningstjänsten som då aktivt kan välja att dela beviset med det utpekade onlineförfarandet i det andra landet. Om användaren väljer att dela beviset sker en tillfällig lagring av beviset tills mottagaren hämtat det. När överföringen av beviset är klar raderas beviset från förhandsgranskningstjänsten.

Om användaren vill använda samma bevis i ett annat förfarande sker samma process igen.

Som bevisproducent ansluts den behöriga myndighetens bevistjänst till den svenska nationella förhandsgranskningstjänsten för bevis. Samtliga svenska bevistjänster ansluts till förhandsgranskningstjänsten direkt eller genom sektorsspecifik vidareförmedlingstjänst, exempelvis en sammansatt bastjänst. Användare i onlineförfaranden i en annan medlemsstat nyttjar den svenska nationella förhandsgranskningstjänsten för att godkänna gränsöverskridande överföring av bevis till en annan medlemsstat. Information kring bevisen (metadata och adresser) publiceras i svenska nationella bevismetadatakatalogen respektive bevistjänstekatalogen som är anslutna till motsvarande EU-gemensamma kataloger.

Bevistjänster och vidareförmedlingstjänster kommer var och en behöva anslutas till förhandsgranskning, antingen utifrån befintliga API:er eller genom nytt API som följer REST API-profilen.

REST API-profil (dev.dataportal.se) Länk till annan webbplats.

Enligt artikel 1.12 i genomförandeförordningen definieras bevistjänst som en ”teknisk tjänst genom vilken en bevislämnande part hanterar begäranden om bevis och sänder bevis.”

Med bevistjänster menas de tjänster som en bevisproducent tillhandahåller för att kunna hämta bevis via det tekniska systemet för bevisutbyte. Bevistjänster är alltså olika typer av tekniska gränssnitt tillgängliga för det tekniska systemet där bevis kan hämtas.

Senast uppdaterad: